Länge sen..
Två veckor sen ja skrev sist, kan ju inte klaga på att jag haft mycket att göra med tanke på att jag varit ledig typ sen jul, men har väl inte orkat helt enkelt! Men jag har faktiskt jobbat nu i veckan, lördagen va väldigt jobbig, 145 pers i matsalen och ja va själv på förrätterna och de va min 4 kväll på kallis sen november.. Jobbade 12 timmar med en rast på 5 min tror ja, men alla fick sin mat och de blev nöjda!
Jag har funderat på en sak under dagen, varför är jag domare, varför ville jag bli domare från början? Från början va de väl att tjäna pengar och för at de är kul med innebandy, men mest pengarna. Men sen varför fortsatte jag, kan h avarit med att jag äntligen fick synas, jag som varit osynlig så länge, eller va de för att jag fick beställa? Men jag har fortsatt iaf, är inne på mitt tredje år på förbundet och innan de va de två i föreningen. Men va är de som gör att jag fortsätter? Jag får pengar visst, bättre speluppfattning kanske.. Men all den skiten man får, alla klagomål, alla blickar som säger att man är dum i huvudet, kommentarer från läktaren som någon fet gubbe säger som inte ens vet vart gränsen för hög klubba går... Är de värt att fortsätta fast man får alla dessa hugg från alla håll och kanter? Dömde en match idag som fick mig att börja fundera..
Jag har inte mått speciellt bra idag, speciellt inte efter den matchen, sliten i kroppen, men de är ingen stor sak, trött i huvudet efter allt tänkade, funderande fram och tillbaka, allt grubblande, de gör att tårarna bara trycker på, dom vill bara fram och ut.. saknas bara en axel att gråta ut på
/den ensama alltid minsta anna
Jag har funderat på en sak under dagen, varför är jag domare, varför ville jag bli domare från början? Från början va de väl att tjäna pengar och för at de är kul med innebandy, men mest pengarna. Men sen varför fortsatte jag, kan h avarit med att jag äntligen fick synas, jag som varit osynlig så länge, eller va de för att jag fick beställa? Men jag har fortsatt iaf, är inne på mitt tredje år på förbundet och innan de va de två i föreningen. Men va är de som gör att jag fortsätter? Jag får pengar visst, bättre speluppfattning kanske.. Men all den skiten man får, alla klagomål, alla blickar som säger att man är dum i huvudet, kommentarer från läktaren som någon fet gubbe säger som inte ens vet vart gränsen för hög klubba går... Är de värt att fortsätta fast man får alla dessa hugg från alla håll och kanter? Dömde en match idag som fick mig att börja fundera..
Jag har inte mått speciellt bra idag, speciellt inte efter den matchen, sliten i kroppen, men de är ingen stor sak, trött i huvudet efter allt tänkade, funderande fram och tillbaka, allt grubblande, de gör att tårarna bara trycker på, dom vill bara fram och ut.. saknas bara en axel att gråta ut på
/den ensama alltid minsta anna
Kommentarer
Postat av: Rob
Att döma är nog bland det mest otacksamma som finns och man måste vara stark för att klara av all skit man får ta.
Jag började nog av samma anledning som dig, men slutade döma fotboll förra året efter att helt ha tappat motivationen. Ta dig en funderare över vad du vill :)
Trackback
