Upp och ner, ner och upp grisen gal i granens topp
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu..
jag brukar vara rätt bra att lösa problem och så, men nu har ja lyckats ställa till de..
Känns inte bra, de va inte de ja hade i tanke
När jag mår jätte bra och när ja mår dåligt har jag svårt att äta, har inget sug efter någonting, kroppen är för upptagen med att ta hand om andra känslor då.
De är lite så ja känner nu, och ja kan säga att de är inte bra jag mår.
Jag skriver inte de här för att ni ska tycka synd om mig, inte alls så ja tänkt.
När jag mår dåligt vill ja skriva, de får mig att må lite bättre, de va så jag tog mig genom högstadiet när jag mådde skit. Jag skrev allt, hur jag kände, va jag tänkte och va jag ville säga till alla de som svek mig. Jag har kastat nästan allt jag skrev då, jag ville ha bort allt, ville inte minnas de, bara bort med skiten. Men ja ångrar nu i efterhand att ja slängde de, men jag har en lite bok kvar som jag skrev i i skolan. När jag läser allt jag skrivit får ja tillbaka den känslan igen, allt de tomma som fanns i mig och ja bli jätte ledsen. Men ja kommer aldrig kasta de, de är en stor del av mitt liv, troligtvis en av de jobbigaste tiderna, men de är något som ja inte bara vill gömma och lotsas om att de aldrig varit. Jag berätta för folk som vill veta om de, men de är inte många som vet om de.. När man pratar med vissa som gick på hedäng med mig, så får man "va har du mått dåligt" tillbaka. Men jag drog mig undan och folket såg väl inte mig, jag pratade inte speciellt mycket, typ inget. Jag var ständigt ledsen, ständig huvudvärk. Gick hem från skolan minst en dag i veckan, gick till psykolog och pratade. De ända stället som ja mådde bra va med innebandyn, men tänker ja tillbaka på den tiden så va de då som ja skrek på domare, blev ledsen väldigt lätt osv, så så jätte bra mådde ja inte där heller.
Jag kämpade mig tillbaka i slutet på nian och då började lärarna reagera, när jag redan mått dåligt 1,5 år!
Tänker ja tillbaka på hedäng se jag inget bra, de går verkligen inte..
Folk som träffar mig idag tror inte att ja har mått dåligt, kompisarna från gymnasiet ser mig som en glad tjej, men de va för att ja skulle bara klara av den skiten på hedäng och börja om helt när ja började på gymnasiet. Och de gjorde jag, och gymnasiet var en kanon tid! tre år kändes mer som en månad, hade så himla kul, lärde känna så mycket roliga människor och vänner för livet troligtvis.
Synd bara att man inte kan må kanon hela livet ut..
Många tankar
jag har 3-4 st som säger olika saker, saker sett eller hört eller hjort och inte gjort. Hur ska jag då kunna veta, folket sa att ja skulle gå på magkännslan, går jag efter den så känns de som att de kommer bli jobbigt att de är jag som blir sårad i slutändan..
De ända jag kan göra är väl att låta tiden gå så den får visa, men de är jobbigt för de här snurrar i huvudet nästan hela tiden och de gör ont..
Liksom varför kan inte allt bara vara bra jämt liksom, skratta och vara glad. Tänkte så en dag på jobbet, fasen va bra jag mår nu, jag va verkligen på topp, men varför ska de liksom komma saker som gör att man sjunker så snabbt igen..
Jag åkte upp till min tänkar sjö uppe i skogen igår, under en timme såg ja två älgar (olika tillfällen), två harar och en jäkla massa mygg! tyvärr blev ja inge klokare där heller, men fick ju se lite djur i sin naturliga miljö!
Är ledig nästan hela denna vecka, jobbar ju natuligtvis fredag, lördag, men sånt är livet! sen veckan efter jobbar jag bara lördag! så jag har nästan semester nu kan man säga vilket jag gillar :) de är ju kanoners att de är fint väder, så jag ligger och solar och bränner mig, himla skönt att bar aligga i solen tycker ja :) tycker synd om dom som inte bara kan ligga still, jag är ju en sån som blir himla trött när jag solar så de händer rätt ofta att ja somnar, himla skönt :)
Nej nu ska jag ut i solen igen, hoppas att mitt internet till lägenheten kommer idag! Hare bäst! kramar Anna
Lägenhet!
Sen har de hänt lite jobbiga saker under veckan och en del bra saker också!
Har varit tungt på jobbet och ja har taggat om och försökt vända de så att de har blivit bättre, och de två sista dagarna har varit kanon på jobbet! Sen är de väl lite annat som ja inte tänker nämna här..
I fredags va jag ledig på kvällen, första kvällen på typ en månad när jag va ledig och jag hade inga planer, och de va sjukt jobbigt! försökta kontakta folk och kolla om vi skulle hitta på någe, men alla va upptagna, så blev en film i soffan, men som somnade jag vid 22 för kroppen va hel slut!
Saknar den underbara veckan, varför kunde den inte bara fortsätta som den va?
